alexandradjenfer

Han

Han. Han som bär mig in i lägenheten, berättar för mig hur vacker jag är och beundrar varje centimeter av min kropp som jag själv har tusentals komplex över. Kysser mig på ställen där jag aldrig blivit kysst förut. Han älskar mina så kallade "kärlekshandtag", han kallar mig gudinna och vill bara va med mig. Han. Han plockar rosor för att överraska, tar till och med bort taggarna på dem. Vilken kille huh, ett kap. Han är den som pillar mig i håret och kliar mig på ryggen tills jag somnar. Han är hejdå-pussar i hallen. 

Efter veckor, månader isär kysser han mig ändå direkt när han ser mig, utan att tveka. Han är den som lånat ut sina skor till mig för att jag ska slippa gå barfota när jag har skoskav och väljer att gå barfota själv. Han är den som bär mina skor och min väska utan att jag ber om det. Han är den som inte ens kan vänta till vi kommit hem innan han vill ha mig. Han är spänning och passion i ett. Han ler som ingen annan, pratar som ingen annan och har en kropp som en gud. Magrutor och hela paketet, och han vill va med mig och alla mina komplex och hjärnspöken. Och jag trivs rätt bra vilandes på hans bröstkorg en söndagsmorgon med hans fingrar i mitt hår.  

Men han är inte du. 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas